Digitala bokupplevelser på Sångtrastens förskola
Ingen bil, ingen krokodil men däremot Green Screen och Blue-Bot. Tänk att se sig själv stå, gå och röra sig inne i boken. Att kunna vara med och skapa rörelse och förändra historien i en känd miljö. Sagosidan är större än en själv och det finns möjlighet att färglägga och själv välja färgerna. Boken utforskas med flera sinnen och upplevelser med hjälp av digitala resurser på Sångtrastens förskola.
Boktema, rörelse och digitalisering
”Digitalisering är ett av våra utvecklingsområden på förskolan det här läsåret och därför har vi lagt fokus på detta på olika sätt i kombination med Lilla bokbryggan och utifrån ett projekt som vuxit fram kring rörelse” förklarar Ida Carlén, förskollärare på avdelningen Svalan. Tillsammans med barnen har de undersökt rörelse på olika sätt: hur deras Blue-bot rör sig framåt/bakåt, snabbt/långsamt när de programmerar den, hur pennor rör sig när de målar, hur de själva rör sig till musik osv.
Ingen bil, ingen krokodil
Lilla bokbryggan är ett projekt i samarbete mellan biblioteket och barn- och ungdomsförvaltningen där förskolorna som deltar i projektet får en gemensam bok att arbeta med under året. I år heter boken Ingen bil, ingen krokodil där vi får följa Viggos och hans pappas väg till förskolan. På vägen får de se sig för vid övergångsställen – ”ingen pingvin, ingen limousin”, ”ingen kanin, ingen grävmaskin”.
Den glädje som hörts i barnens röster när de ropat ut sitt eget och sina kompisars namn är något jag kommer bära med mig som argument för att fortsätta arbeta med digitala verktyg, ett fantastiskt sätt att synliggöra barnen, både för sig själva och för varandra.
Ida Carlén
På Sångtrastens förskola, avdelningen Svalan, har de valt att använda boken som tema när de samtidigt utforskar sätt att komplettera och berika undervisningen med digitala resurser. Hela tiden har de rörelse i fokus och benämner och tydliggör den rörelse som sker i de olika aktiviteterna.
För att undersöka bokens figurer med färg och form valde de bl.a. att projicera stora bilder från boken på en vägg och sätta stora pappersark där barnen kunde välja egna färger och färglägga. De upptäckte ganska snabbt att färgpennor syntes för dåligt och tog istället fram vattenfärgerna som syntes och täckte bättre. Barnen turades om att måla de stora teckningarna.
Med hjälp av ett stort grönt tyg och appen Green Screen by Do Ink får barnen uppleva boken på ett nytt sätt. De testar bl.a. att klippa in barnen när de sitter eller rör sig med en bild från boken i bakgrunden. Genom att även klä in ett bord i grönt tyg skapar de en yta där barnen kan röra föremål som bilar eller dinosaurier och få dem att bli rörliga inslag i en sida från boken.
Rörelse med Blue-bot
Barnen får även utforska rörelse med hjälp av en Blue-bot, en liten robot som styrs av enkla, stegvisa instruktioner genom att trycka på pilar på dess rygg. Ida Carlén beskriver hur de valt att använda bilder på figurerna från boken och låta Blue-boten gå till dessa. Barnen upprepar och övar på djuren, fordonen och de rörelser som sker. Dessutom behöver de hjälpas åt att räkna hur många steg Blue-boten behöver förflytta sig för att komma fram. Successivt lär de känna Blue-boten och hur det fungerar att styra den.
Oförutsedd positiv effekt
”En oförutsedd positiv effekt vi sett av att arbeta med hjälp av digitala verktyg är en form av identitetsskapande och bekräftande av barnen och deras plats i gruppen. När vi exempelvis använt Green Screen och filmat barn som leker och sedan tittat på filmen tillsammans via projektorn har barnen oftast med stor glädje ropat ut namnen på barnen i filmen. Det har blivit som en form av bekräftelse för barnen att få se sig själva på film samtidigt som de bekräftar varandra som individer och del av gruppen.” förklarar Ida Carlén utifrån frågan om de sett positiva effekter av arbetssätten. Hon fortsätter: ”Det har också gett oss möjlighet att låta alla barn stå i centrum genom filmen, vilket har varit en stor fördel när det handlar om barn som kanske annars inte tar den platsen i gruppen. Den glädje som hörts i barnens röster när de ropat ut sitt eget och sina kompisars namn är något jag kommer bära med mig som argument för att fortsätta arbeta med digitala verktyg, ett fantastiskt sätt att synliggöra barnen, både för sig själva och för varandra.”
